Jag retar mig på de där som i morgonrusningen går ända fram till spärren, innan de (o)bekymrat, gärna i slow motion, börjar leta efter sitt SL-kort i fickor och väskor. Och därmed blockerar för andra att passera just den spärren där de står och fipplar.
Förbereda lite - är det inte att tänka på? Nä, tydligen inte. Om man överhuvudtaget äger ett SL-kort så borde det ju inte vara allra första gången man passerar en spärr, och det är väl ingen större surprise att den dyker upp när man promenerat in på tunnelbanestationen. Suck-suck.
Synden straffar sig själv. Bara någon vecka efter att jag skrivit detta inlägg tappade jag bort mitt SL-kort, bara för att jag (lite förberedande sådär) gick och höll det i handen när jag skulle hoppa på bussen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar